Leif Ockander, som arbetat många år som läkare på länssjukhuset Ryhov i Jönköping, tog oss med på en resa som idag, med vår mycket välfungerade högteknologiska sjukvård, kan kännas lite främmande. 
Här kommer ett litet axplock av det som Leif berättade om ”Flahultaren”:
Sven Ingemarsson (född 1879) kom från en familj med kloka gummor och dito gubbar, så klokskapen låg i släkten. När fadern dog 1906 tog Sven över verksamheten. Han specialiserad till en början med på sårbehandling och en speciell salva. 
Men det som skulle göra honom mest känd var den så kallade ”SUPEN”. Han titulerades sig själv som botare eller naturläkare. 
Supen, som ansågs kunna bota de flesta infektioner, gavs av honom personligen i köket i Flahult. Det var en brun simmig vätska med en bitter smak av örter. Receptet var och är fortfarande hemligt/okänt. Direkt efteråt fick man en polkagris eller bröstkaramell för att den rätta smaken skulle döljas. En läkare lär 1916 erbjudit 2000 kr för receptet - mycket pengar på den tiden. 
Det finns några historier om försök till att få tag i supens ingredienser. 
Lasarettsläkaren Levi Bergström på kirurgen i Jönköping, lär ha besökt Flahultaren kraftigt förklädd med helskägg etc. Han hade en liten läderpung under skjortan för att få tag i supen och kunna analysera den. Han blev avslöjad av hushållerskan och fick supen i ansiktet.
En annan läkare lär ha tagit supen och snabbt hoppat in i sin bil, kört hem och magpumpat sig. Finns inga uppgifter om hur det gick….
Leif Ockander funderade över om ”Supen”, som var brun och lite grumlig, möjligen kunde innehållit mögel. Det kunde i så fall vara någon form av antibiotika före penicillinets tid?? 
Sven kunde vara brysk när det inte passade honom. En ung herrgårdsfröken sökte honom då hon kände sig alltmer olustig och hade diverse krämpor. Efter att lyssnat på hennes berättelse reser sig Sven – ”Här behövs inga mediciner - - här behövs glatt karlsällskap!”. Konsultationen var därmed slut. 
Det var tufft ibland och Flahultarn blev åtalad för otillåtet utövande av läkekonst samt för brott mot apotekstadgan och det förekom att läkare kallade honom ”Hjälplös”. Sven kontrade med ”Mot avundsjuka finns ingen bot. Allmänhet och politiker villa att han skulle legitimeras och ansökan skickades in
Avslag - Motivering: Icke behov av ytterligare läkartjänst på orten”. 
Verksamheten fortgick men 1956 blev Sven sjuk och han avled den 26/4 1956. 
Efter att alla frågor besvarats avtackades Leif med en varm applåd för ett intressant och lärorikt föredrag.

Vid pennan/NG Olsson